Svensk ordbok 2009, webbversion

klamra sig fas´t verb klamrade klamrat klamr·ar●krampaktigt gripa tag i ngt, för att inte falla e.d. komm.hon klamrade sig fast vid hästens halshan klamrade sig fast vid relingen för att inte sköljas över­bord○äv. bildligtförtvivlat hålla sig till ngt; på grund av o­säkerhet, rädsla e.d. klamra sig fast vid sin trohon klamrade sig fast vid sina minnenklamra sig fast (vid ngn/ngt)sedan 1870till ty. klammern med samma betydelse; jfr klammer, 1klämma Subst.:vbid1-206966fastklamrande, vbid2-206966fastklamring