Svensk ordbok 2009, webbversion
verb klamrade klamrat
klamr·ar●krampaktigt gripa tag i
ngt, för att inte falla e.d.
komm.hon klamrade sig fast vid hästens halshan klamrade sig fast vid relingen för att inte sköljas överbord○äv. bildligtförtvivlat hålla sig
till ngt; på grund av osäkerhet, rädsla e.d.
klamra sig fast vid sin trohon klamrade sig fast vid sina minnenklamra sig fast (vid ngn/ngt)sedan 1870till ty. klammern med samma betydelse; jfr klammer, 1klämma
Subst.:vbid1-206966fastklamrande,
vbid2-206966fastklamring